Rom är värt en mässa!
Jag har varit i Italien på semesterresa med hela familjen. Det var just så roligt som jag hoppades ätt det skulle vara. Med några undantag. Men jag antar att det finns tjuvar också i andra länder, även om det här var första gången som jag blev av med någonting fastän jag har rest en hel del.
En av höjdpunkterna var besöket i Rom och söndagsmässan i Peterskyrkan. Dels för att det var Peterskyrkan i Rom, men kanske framförallt för att det var en mässa tillsammans med kristna från olika delar av världen. Kristna som hade en kristen identitet. Och det var det som gjorde det så speciellt. Visst tror jag att församlingsmedlemmarna här hemma ser sig som kristna. Det är bara det att vi är så reserverade och skygga att visa det. Ber man i mässan så sluter man på sin höjd ögonen för en stund, kanske håller man händerna knäppta. Men man böjer sig inte ned knäböjande med tårade ögon, gör korstecken eller visar på andra sätt att detta verkligen handlar om ett möte med den Allsmäktige. Inte gjorde ju alla i Peterskyrkan det heller - men tillräckligt många för att det skulle kännas rätt, tillåtet.
Sedan är ju kyrkorummet något alldeles extra förstås. En del av glansen förtas av att det inte är Romarna som har bekostat fröjden. Jag kan inte undgå att tänka: avlat! när jag betraktar all prakt! Så mycket lutheran är jag, trots allt.
Men Rom är definitivt värt en mässa. Jag återvänder gärna. Med plånboken tryggt inklämd under kläderna.
En av höjdpunkterna var besöket i Rom och söndagsmässan i Peterskyrkan. Dels för att det var Peterskyrkan i Rom, men kanske framförallt för att det var en mässa tillsammans med kristna från olika delar av världen. Kristna som hade en kristen identitet. Och det var det som gjorde det så speciellt. Visst tror jag att församlingsmedlemmarna här hemma ser sig som kristna. Det är bara det att vi är så reserverade och skygga att visa det. Ber man i mässan så sluter man på sin höjd ögonen för en stund, kanske håller man händerna knäppta. Men man böjer sig inte ned knäböjande med tårade ögon, gör korstecken eller visar på andra sätt att detta verkligen handlar om ett möte med den Allsmäktige. Inte gjorde ju alla i Peterskyrkan det heller - men tillräckligt många för att det skulle kännas rätt, tillåtet.
Sedan är ju kyrkorummet något alldeles extra förstås. En del av glansen förtas av att det inte är Romarna som har bekostat fröjden. Jag kan inte undgå att tänka: avlat! när jag betraktar all prakt! Så mycket lutheran är jag, trots allt.
Men Rom är definitivt värt en mässa. Jag återvänder gärna. Med plånboken tryggt inklämd under kläderna.
Inlägg
2 kommentarer:
och jag kan inte låta bli att tänka "kyrkoskatt" när jag går in i en pampig luthersk kyrka... Så mycket frikyrklig är jag ändå, trots allt =)
Visst Daniel. Jag förstår din poäng. Men en grundläggande princip för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har varit att församlingsmedlemmarnas rätt att själva bestämma hur deras kyrkoskatt används, måste hållas i ära av alla. Våra kyrkor är byggda på basen av gemensamma beslut att använda kyrkoskatten just till detta. Så fortsätt bara att tänka kyrkoskatt. Det är alldeles korrekt. Jag däremot får nog lov att bikta mig för mitt förakt för handeln med syndernas förlåtelse. Och skulle Peterskyrkan ha byggts med Romarnas kyrkoskatt så skulle jag kunna låta mig imponeras fullt ut. =)
Skicka en kommentar