Konsten att älska och bli älskad

På gränsen till tjatighet upprepar jag för alla hur viktigt det är att ha en andlig vägledare, att inte inbilla sig att man kan vägleda sig själv, eller att man själv kan göra bedömningar av hur man skall "skilja mellan andarna" som de andligt erfarna uttrycker det. Och jag tror själv på vad jag säger. Genom åren har jag fått så mycket hjälp av dem som ställt upp och fungerat som vägledare för mig. Det är ju ingen liten sak att be om när man ber någon ställa upp som vägledare för en. Det handlar ju om att be om någon annans kärlek. Att någon skall välja att vara intresserad av och engagerad i mig, i att jag skall kunna bli den Gud har avsett mig att vara. (För det är ju det kärlek handlar om: att välja att engagera sig i att någon annan skall bli det som den har förutsättningar till. Det har inte så mycket med känslan av välbehag att göra.)

Mina vägledare har betytt mycket för mig av den enkla anledningen att jag har kunnat lita på dem. Både när de har uppmuntrat mig och när de har förmanat mig. De som har väglett mig har vågat ifrågasätta mig och mina motiv. Eller snarare - inför dem har jag själv vågat utsätta mig för att bli ifrågasatt. Och genom samtalen och den gemensamma reflektionen har jag bit för bit lärt mig det som är nödvändigt i livet. Det viktigaste jag har fått stava på har kanske varit hur viktigt det är att verkligen ta emot den kärleken. Att våga tro att jag kan vara älskad.

Under åren har jag själv fungerat som vägledare för en del medvandrare. Och det har betytt väldigt mycket för mig. Framförallt har jag lärt mig hur mycket det ger att älska: att vara engagerad i och intresserad av att en människa skall få bli det som Gud har avsett. När kärleken från Gud tar vägen genom mig går jag inte opåverkad. Det är faktiskt en oerhörd förmån att få vara vägledare för en annan människa. Det viktigaste jag har fåt stava på har kanske varit hur viktigt det är att verkligen älska. Att våga tro att jag kan älska.

Ändå är det så svårt det där med vägledning. Jag är privilegierad som har haft flera vägledningsrelationer genom åren och som har mänskor som ber för mig, hjälper mig och som vill slösa sin tid på mig. För det finns många som säger sig söka efter en vägledare men inte kan finna någon. Och de som inte ens vågar söka för att de inte tror att de kommer att finna någon. Ändå finns det rätt många präster, diakonissor, diakoner och ungdomsarbetsledare i våra  församlingar som har förutsättningar att vara andliga vägledare. Och som skulle må mycket bra av att få vara det. En del kan klara det bättre och andra inte fullt så bra. Men så länge den gemensamma strävan efter att uppfylla kärleken finns där och så länge det handlar om mänskor som är förtrogna med bön - så
kommer vandringen att bli mycket lättare för dem, som annars skulle vandra helt ensamma. Ibland blir vägledningsrelationen en regelbunden samtalsrelation, ibland kan den bli en relation av andlig fostran och tillväxt och ibland kan det vara en relation som betecknas av att ha en andlig fader eller andlig moder. Gud har så mycket att ge oss mänskor om vi bara vågar tro att Han kan och vill ge oss det genom varandra. Varför förneka sig Guds kärlek? Det gäller snarare att söka efter att få ta emot Guds kärlek. Att våga be om någons kärlek. Den kärlek som Gud ger.

Read more...