Om att bli vald

Jag har blivit kyrkoherde

Även om det har gått långt över en månad sedan kyrkoherdevalet i Matteus församling, så är det bara en dryg vecka sedan domkapitlet fastställde valresultatet och beslöt utfärda en fullmakt åt mig på tjänsten. Det tar tid det här med kyrkliga val. Men det är en idé med det också.

Under julhelgen har jag äntligen förmått mig att stanna upp i stillhet och eftertanke inför det faktum att jag faktiskt kommer att bli kyrkoherde i min "egen" församling, dvs den församling som jag har vuxit upp i och som jag räknar som mitt hem.

Det är ett stort ansvar som det medför att vara kyrkoherde. Det handlar om att stå till förfogande som andlig ledare, för dem som vill ha en sådan, på ett visst område. För att kunna göra det har fäderna i sin vishet utgått från att vår kyrka skall styras genom två olika strukturer: representationsstrukturen och ämbetsstrukturen. I kyrkoherdens person förenas dessa båda - och därför blir det så viktigt att kyrkoherden har ett orubbligt förtroende. Ämbetsstrukturens uppgift är att slå vakt om den kristna tro och läran. Att evangeliet förkunnas rent och att sakramenten förvaltas rätt. För det ändamålet viger biskopen präster som har tillräckliga förutsättningar för att vara sådana förvaltare. Representationsstrukturen handlar om att församlingens medlemmars rätt att själva besluta om sin angelägenheter inte får rubbas. Därför väljer man genom öppna val män och kvinnor som representerar församlingens medlemmar, för att besluta om hur församlingens medel skall förvaltas- men det har inte rätt att fatta beslut som gäller ämbetsstrukturens område, och därför fattar domkapitlet alla beslut som gäller prästerna. Men församlingen väljer kyrkoherde (och de förtroendevalda väljer kaplan). Och kyrkoherden fungerar som ordförande för församlingsrådet (och i s.k. självständiga församlingar kyrkorådet) och förenar på så vis alltså båda strukturerna.

Varför vill jag vara kyrkoherde?

När jag har blivit tillfrågad om varför jag vill bli kyrkoherde har jag svarat att jag vill fokusera mera på att vara en andlig ledare. I mitt tidigare jobb som direktor för Lärkkulla Stiftelsen har jag visserligen fått vara ledare (mera än jag ibland har önskat) men ledarskapet har splittrats på många områden. Visserligen har en kyrkoherde också många andra ansvarsområden än det andliga livet i församlingen men det är en avgörande skillnad. I en församling siktar allt mot församlingens andliga liv, också finansieringen, och en kyrkoherde har större förutsättningar att avgränsa sitt arbete. Och det andliga ledarskapet är ändå en betydligt större andel av kyrkoherdens ledarskap än av andra ledares. Må vara att de andra ledarna har en kyrklig position. Så jag vill bli kyrkoherde för min egen skull av den anledningen att jag inte vill vara så splittrad.

Sedan finns det en annan anledning. En andligare. Jag bärs av en längtan att rädda själarna. Jag har fått erfara att det sätt på vilket jag fungerar och förverkligar lydnaden till Gud, innebär att mänskor finner en tro som bär dem. Det är oerhört fint att få erfara det. Jag brukar tala om den hisnande erfarenheten när Guds kärlek till en människa tar omvägen via mig. Det är både gripande och inspirerande. Det är sådant som ger mig kraft och glädje. Så jag vill vara kyrkoherde för församlingsmedlemmarnas skull, (och för deras som ännu inte har blivit församlingsmedlemmar).

Och så finns det ytterligare en anledning som handlar om Guds plan med mitt liv. Jag har under mina 13 ½ år på Lärkkulla "varit tvungen" att lära mig en hel del som ansluter sig till ledarskap, utvecklingsarbete och andlig fördjupning - för att kunna utbilda andra i att jobba i församling. Jag tror att jag nu har "studerat färdigt" och är redo att själv jobba i församling med ledarskap, utvecklingsarbete och andlig fördjupning.

Nu när jag har valts till kyrkoherde

Det är bara republikens president och församlingens kyrkoherde som numera väljs genom direkta folkval. Alla andra personval sker indirekt. Den erfarenhet som det innebär att ha blivit vald är obeskrivbar. Att så många mänskor har gett sig iväg för att uttrycka sin vilja om att just jag skall vara deras kyrkoherde gör mig oerhört ödmjuk och tacksam. Det är svårt att tro att det är riktigt sant. Men det inspirerar mig till att verkligen satsa allt jag har på att förverkliga Guds vilja i min ämbetsutövning.

Och jag fortsätter med att be för församlingens medarbetare, både anställa och frivilliga; för församlingens förtroendevalda; och för församlingens medlemmar. Och jag nedkallar Herrens välsignelse över var och en:

Kristna församling:

Herren välsignar dig och beskyddar dig,

Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

I Faderns

och Sonens

och den helige Andes namn.

+

Read more...