Cantate

I dag är det den fjärde söndagen efter påsk. Alla påskens söndagar talar om glädje, förstås. Jesus har uppstått. Döden är övervunnen! Himmelrikets medborgare i världen, är temat för söndagen. Cantate betyder sjung! och det kommer från dagens psaltarpsalm.
Det som hände mellan Jesu uppståndelse och Jesu himmelsfärd är på något vis spännande. Vi vet att Jesus undervisade sina lärjungar om en hel del den tiden – men vad sade han. Och nog förändrades väl hans undervisning en hel del i och med att han hade stigit ned i dödsriket. Eller åtminstone måste lärjungarnas sätt att ta emot undervisningen ha förändrats.
När jag reser bort så brukar jag ge instruktioner om hur saker och ting skall skötas medan jag är borta. Det verkar som om Jesus också skulle göra så i de texter som finns bevarade från denna intressanta mellantid. Men det finns för få texter för att de skulle utgöra evangelietexter och predikotexter för söndagarna efter påsk. Och antagligen var det så att Jesus inte kom med så mycket nytt. Han endast förklarade och öppnade sinnena så undervisningen kunde gå djupare.
I dag vill jag särskilt stanna upp inför det faktum att en kristen aldrig behöver vara villrådig. Den helige Ande, som Jesus skulle sända, skall vara oss nära, undervisar Jesus. Och han skall lära oss allt. Anden skall vägleda oss med hela sanningen.
Jag vill så gärna bli vägledd.
Med hela sanningen.
Gud – ge mig styrkan så att jag låter mig vägledas av den heliga Ande. I varje liten småsak under denna vecka. I varje fråga där jag skall träffa val. I varje situation där jag kan påverka.